Först orienterar man sig i cyberrymden tills man är framme. För detta behöver man mediekunnighet, alltså klickande, inloggning och motsvarande, allt medieberoende. När man kan det är det lättare, snabbare och billigare än telefonsamtal, brev eller motsvarande. Kraftfulla verktyg för samhällets utveckling. Men alla klarar det inte, kan eller vill inte.
När man väl är framme på rätt ställe i cyberrymden skall man göra något. Läsa information, läsa anvisningar, se på någon video. Sedan skall man ofta klicka på ett alternativ, skriva in någonting, fylla i en blankett, välja mottagningstid, skriva en redogörelse. För detta behöver man medieoberoende läs- och skrivkunnighet.
Medieoberoende läs- och skrivkunnighet har existerat i årtusenden, börjande med kilskrift i Mesopotamien och hieroglyfer i Egypten. Det är den kanske viktigaste basen för dagens mänskliga samhälle. Den kunnigheten är stabil, det man har lärt sig vid skriftskoleåldern gäller ännu i pensionsåldern.
Brister i läs- och skrivkunnighet finns i alla åldersgrupper. Internationella undersökningar (till exempoel OECD) säger att den nivå som behövs i digitalsamhället motsvarar studentexamen. Lägre räcker inte. Fältmätningar av befolkningens kunnighet visar att cirka 40 procent av Finlands befolkning i arbetsålder inte hade tillräcklig nivå på 1990-talet. Sverige var bäst med 25 procent.
Denna kunnighet sjunker långsamt, delvis som en följd av digitaliseringen. De sämsta nutida eleverna med grundskolans slutbetyg kan nog skriva sitt eget namn men har det svårt med fullständiga meningar som till exempel Kalle äter gröt. Storleksordningen 10 procent av de intagna sparkas också ut från yrkesskolan på grund av otillräcklig läs- och skrivkunnighet. En montör bör kunna förstå installationsanvisningar och bruksanvisningar. Om dagens digitala myndigheter kräver skriftliga redogörelser utan kunnig ämbetsmannahjälp sparkas dessa unga också ut ur socialstödet som är den sista räddningsplankan. Kriminalsektorn tar nog emot dem, där behövs inte läs- och skrivkunnighet.
Mediekunnighet startade på allvar i början av 1990-talet då universitetsvärldens internet öppnades för allmänheten. Alltså nästan 30 år sedan. Först bordsdatorer. Mobilerna kom med för drygt 10 år sedan. Mediekraven ändras snabbt, 10 år gammal kunskap är hopplöst föråldrad. Kontinuerlig användning och uppdatering är ett måste. Och visst är en omfattande skolning för detta i gång.
I dagens samhälle finns det brister i mediekunnighet, speciellt i de äldsta åldersgrupperna. Men också yngre har brister. Det man lär sig med till exempel lagerbokföring eller datoriserade skogsmaskiner har ingenting att göra med att använda myndigheternas digitala tjänster. Skärmen, tangentbordet och musen kan nog vara detsamma men allt annat är annorlunda. Lära sig digitala tjänster från noll är ofta övermäktigt.
Personer i ansvarspositioner i den offentliga sektorns digitalisering påstod i höstas att läs- och skrivkunnighet är en underfunktion i digitaliseringen. Jag tror på det när Nobels litteraturpris ändras till digitaliseringspris.
Arno Wirzenius
Kotka
.png)
