Fråga doktorn: Den äldsta patient jag haft på videomottagning är en bra bit över 90 år

Att sköta om patienter på långt avstånd är inte någon nyhet. Före telefon och telegraf har man brevledes förmedlat vårddirektiv. För att distansmedicinen skall fungera och för att läkaren skall ha en möjlighet att ge relevanta order måste hen ha tillgång till relevant information om patienten som skall hjälpas på distans. 
Även om distansmedicinen inte är något nytt  har vi idag tillgång till moderna hjälpmedel med vilka  man märkbart kan öka den information på vilken distansläkarens beslut baseras. Även inom sjukvården kan distans-
kontakt användas för uppföljning av patienten och för att ge till exempel påminnelser om vätske- och näringsintag, medicinering och hygien. 
På videomottagning har läkare och patient kontakt så att de på skärmen kan se och höra varandra i realtid. Också om patienten på det sättet lättare kan visa var och hur “skon klämmer”, är den största kliniska nyttan jämfört med ett telefonamtal  att läkaren kan se patienten och upptäcka eventuella avvikelser i habitus, mimik eller rörelsemönster. I vissa fall har man det ordnat så att patienten deltar i videomottagningen i sällskap med en sjukskötare/hälsovårdare som har till uppgift att underlätta kommunikationen.  
Det har utvecklats flera hjälpmedel för videomottagning bland annat ett stetoskop som patienten självständigt eller med hjälp kan lägga över bröstet så att läkaren kan höra andningsljud och hjärtljud på samma sätt som om hen stod brevid patienten. Likaså finns det otoskop som då det förs in i patientens örongång  laddar upp en bild av patientens  örongång och trumhinna på läkarens bildskärm. Det finns kameror för videomottagning som ger en bättre bild av till exempel hud och svalg än datorns egen kamera kan ge. Det är egentligen bara den del av den kliniska undersökningen som innefattar beröring och manipulering som ännu inte går att sköta per distans. 
Distansmottagningarna har blivit mycket vanligare under de senaste fem åren. Oftast används de i samband med icke-hotande situationer då det är besvärligt att ta sig till mottagningen.  Också då det gäller den hälsovårdskontakt som föregår läkarkontakt finns olika former av information samlade i portaler på nätet inte bara som upplysande texter att läsa utan också som chatbotar som programmerats att svara på de flesta vanliga frågor patienter brukar ställa. Patienten skriver sin fråga och datorn svarar och kan också slussa patienten vidare till en chat där patienten kommunicerar med en hälsovårdare eller en läkare. 
Ju mer komplicerade helheter som skall handläggas på distans desto mer förarbete krävs i upplägget med assisterande personal, specialutrustning och långtgående kunskap om patientens tidigare hälsotillstånd, medicinering, funktionsförmåga och tidigare uttryckta önskemål om vårdens målsättning. 
Fördelarna med distansmedicinen är mångfalt fler än nackdelarna. 
Det är klart att alla patienter inte kan handläggas med distansmedicin men i de allra flesta fall kommer man en bra bit på väg och dessutom  oftast i mål med distansmottagningen. En viktig aspekt är att distansmottagningen bidrar till att minska regionala skillnader i utbudet av läkartjänster. Distansmedicin möjliggör kontakt med hälsovården i sådana situationer då man inte har en möjlighet att personligen besöka mottagningen. 
Pandemin gav distansmedicinen en kraftig puff framåt. Då man av nödtvång började producera en allt större andel av tjänsterna på distans fick man en överblick om distansmedicinens verkan och kvalitet. Man kunde då konstatera att distansmedicinen i en stor del av fallen var ungefär lika effektiv som patientbesök på mottagningen. 
Generellt sett är yngre personer mer benägna att använda sig av telemedicinska tjänster men också många äldre personer har tagit till sig detta nya koncept. Den äldsta patient jag hittills haft på videomottagning var en god bit över nittio.