SPF: Språkliga behov behöver beaktas
Svenska pensionärsförbundet påminner om vikten av föreningsverksamheter på eget språk för delaktighet i verksamheter och sammanhang som stöder hälsa och välmående.
I sitt utlåtande om föreslagen ändring av förordningen om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården (STEA-bidrag) har förbundet tagit särskilt fasta på den språkliga dimensionen.
Läs mera om bakgrunden och utlåtandet här nedan. Bilden är från inspirationsdagen i Västra Nyland 17.4.2026.
Nästa år beviljas över 80 miljoner euro mindre i statsbidrag till föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården jämfört med i år. Sett till hela valperioden handlar det om en minskning på 190 miljoner euro – nära 50 procent jämfört med 2024 års nivå.
Nedskärningar av den här storleksklassen får omfattande följder för stödda verksamheter. I nuläget får Svenska pensionärsförbundet nästan hälften av sin finansiering via STEA-bidrag. Stödkriterierna och förordningen om finansiering är centrala för hur nedskärningarna riktas, redan nästa år.
Den 15 juni 2026 publicerades ministerns kriterier för stöden. Efter midsommaren fick en grupp kanslichefer i uppdrag av regeringen att bereda en ändring av förordningen som styr principerna för understöden. Förslaget till den ändringen är i juli på utlåtande, besluten i frågan torde fattas inom augusti, för att det skall finnas mera klarhet i kriterierna innan ansökningarna för nästa års finansiering lämnas in.
Svenska pensionärsförbundet har i frågan lämnat in ett utlåtande med betoning på den språkliga dimensionen. Den finns i sin helhet här nedan:
Svenska pensionärsförbundet tackar för möjligheten att lämna utlåtande om förslaget till ändring av 3 § i statsrådets förordning om finansiering av föreningar och stiftelser inom social- och hälsovården (1059/2023).
I samband med uppdateringen av förordningen behöver det förtydligas vilken ställning de understödskriterier som STEA publicerade den 15 juni 2026 har i förhållande till förordningen. Det är oklart om och hur dessa kriterier förhåller sig till de bedömningsgrunder som nu föreslås i 3 §, vilket skapar osäkerhet för organisationer som ska ansöka om understöd.
Vi vill påpeka att förslaget till förordning riskerar att missgynna verksamhet som bedrivs av och för en svenskspråkig minoritet, om inte den språkliga dimensionen beaktas lika konkret som övriga kriterier.
Enligt specialmotiveringarna tas ingen särskild bestämmelse om språkliga rättigheter in i förordningen, eftersom sådana rättigheter redan omfattas av grundlagen och den allmänna språklagstiftningen. Det här är inte tillräckligt. Nu förs konkreta och delvis mätbara bedömningsgrunder gällande parallella eller överlappande verksamheter, räckvidd och kostnadsrimlighet in i förordningen, samtidigt som den språkliga frågan lämnas åt allmän lagstiftning. Den språkliga dimensionen måste ges motsvarande konkretion, annars riskerar hänvisningen till gällande lag att bli verkningslös i den faktiska bedömningen.
Delaktighet och medverkan bygger välfärd och stöder hälsa. Språk är ett centralt element av det sociala sammanhanget, därför kan svensk- och finskspråkiga verksamheter aldrig beaktas som överlappande, särskilt inte för äldre målgrupper utan kunskaper i det andra nationalspråket. Den språkliga gemenskapen är ofta en förutsättning för att över huvud taget kunna delta.
Enligt förslaget kan en understödsansökan i framtiden gynnas om sökande presenterar en trovärdig plan för att gå samman med en annan aktör inom samma fält. Avsaknaden av en sådan plan kan på motsvarande sätt tala emot understöd om verksamheten bedöms som överlappande. Verksamhet som bedrivs parallellt på olika språk nämns inte som undantag. Språkfrågan är central för föreningars verksamhet: en finskspråkig förening på samma ort tillgodoser inte behovet av gemenskap och stöd på svenska, eftersom språket är själva grunden för verksamheten och inte en administrativ omständighet som kan städas bort genom en sammanslagning.
Vi vill också lyfta fram att civilsamhället inte bygger på tjänsteproduktion till kundgrupper, utan på medverkan och delaktighet. Det finns organisationer som producerar värdefulla tjänster för sina målgrupper, men relationen kan inte begränsas till klientkontakter. Rådgivning, arbete utfört av sakkunniga, kommunikation, utbildning, utvecklingsarbete, samordning och intressebevakning bör därför i enlighet med statsunderstödslagen vara understödsberättigad verksamhet när den främjar socialt välmående eller hälsa. Detta gäller i hög grad även gemenskapsbaserad, icke-klientdefinierad verksamhet för äldre, till exempel regelbunden samvaro och förebyggande social verksamhet.
22.7.2026