Vad ska jag göra när funktionsförmågan sviktar?

16.08.2019 kl. 07:24
Till mottagningen kommer ofta personer vars funktionsförmåga under överskådlig tid sjunkit på ett oroväckande sätt. Orsaken till nedgången i funktionsförmågan är ibland helt uppenbar, men ibland är utredningen ett riktigt detektivarbete.
Att sedan göra upp en plan för hur patienten skall kunna återfå en möjligast god funktionsförmåga kräver först och främst att man verkligen sätter sig in i patientens liv. Hur ser vardagen ut, vad känns trevligt eller mindre trevligt, vilka resurser finns tillgängliga i hemmet, i närmiljön och i det sociala nätverket. Därutöver krävs lika delar medicinsk kunskap och psykologi. Den förra för att se gränserna för vad som är möjligt rent fysiskt, den senare för att motivera patienten att verkligen nå ända fram till dessa gränser.
Oavsett ålder inskränks vår funktionsförmåga i samband med en akut sjukdom. Ju äldre vi är desto större är sannolikheten att vi sedan tidigare har andra sjukdomar vilka inte egentligen besvärat eftersom de med rätt behandling varit försatta i ett lugnt jämviktsläge. När den akuta sjukdomen slår till rubbas även de tidigare sjukdomarnas jämvikt. Också våra fysiska kraftreserver minskar med åldern och alla dessa faktorer leder till att äldre människors funktionsförmåga tar en mycket större törn av en akut sjukdom än vad som är fallet hos en yngre, frisk person.
För att trygga en återgång till bästa möjliga funktionsförmåga krävs ett fast och gärna vinnande grepp om den akuta sjukdomen samt att de tidigare sjukdomarna återförs till något slags jämviktstillstånd. Eftersom redan sju dagars bäddvila minskar muskelkraften med ca 20 procent är det viktigt att under hela den akuta sjukdomstiden också hålla den kommande funktionsförmågan i tankarna. I den mån det är görligt bör patienten även under den tid hen är sängliggande hjälpas att underhålla muskelstyrka och rörlighet. Av avgörande betydelse är att minimera sådan viktnedgång som beror på att muskelmassan minskar. Immobilisering och ett otillräckligt näringsintag, i all synnerhet vad det gäller protein, leder till en förvånansvärt stor förlust av muskelmassa. Att akut sjukdom ofta försämrar aptiten gör inte situationen lättare och ju mindre vi äter desto mindre blir aptiten. Tyvärr går det ibland så att funktionsförmågan hos en äldre patient som efter en akut sjukdom eller en operation utskrivits från sjukhuset sakta dalar. Då är det oftast inte resttillståndet efter det som sköttes på sjukhuset som är orsaken utan ett otillräckligt och obalanserat näringsintag i kombination med ett otillräckligt vätskeintag och otillräcklig fysisk aktivitet som ligger bakom. Ju längre en sådan nedgång får fortsätta desto svårare blir det att bryta den och desto längre blir vägen till en tillfredställande funktionsförmåga. 
Också medicineringen bör ses över hos en patient som varit intagen på grund av akut sjukdom. Ofta har man på sjukhuset varit tvungen att förändra doseringen beroende på att den akut sjuka patienten reagerar annorlunda än hen gör då situationen stabiliserats. Eftersom målsättningen är att hålla vårdepisoderna på sjukhus möjligast korta finns ett uppenbart behov för utvärdering och eventuell justering av doseringen en eller ett par veckor efter utskrivning.
Funktionsförmågan kan rätt snabbt försämras också utan föregående akut sjukdom på grund av fel kost, bristfällig vätsketillförsel och otillräcklig fysisk aktivitet. I bakgrunden ligger då ofta en oförmåga som kan relatera till psykiska och kognitiva faktorer t.ex. depression och minnessjukdom men också kan bero på sociala faktorer som stört måltidsrytm och motionsmöjligheter. 
En nedgående trend i funktionsförmågan brukar inte brytas spontant, den förvärras. Därför är det viktigt att under sådana omständigheter vara i kontakt med egen hälsocentral eller en allmänläkare, neurolog, inremedicinare eller geriatriker för att utreda bakomliggande orsaker och skapa en bild av vilka medel och tjänster som behövs för att få till stånd en förändring till det bättre.
Otto Lindberg, geriatriker

ANNONSER